Fäboden

Fäboden har nyttjats av Backpellas Per Ericsson och hans släkt sedan 1800-talet.

På somrarna användes den som extra beteplats för att låta gräset växa till nere i byn i Hjortnäs vid Siljans strand. När myggen blev för svåra packade man ihop det som kunde behövas och vallade upp korna till fäboden. Anna Hoff (Olmers) har berättat för mig att hon i 12-årsåldern ensam gick med 5-6 kor hela vägen från Hjortnäs till Slättberg. Där blev man kvar till augusti och kärnade smör och ystade ost och vallade kor. De gräsvallar som hörde till fäboden slogs och gräset fick torka och lades i lador

På höstarna och vintrarna erbjöd fäboden rika jaktmöjligheter.

Skogen erbjöd timmer och ved som företrädesvis avverkades på vintern. Man åkte även upp för att hämta hö emellanåt.

Ägare:

  • – 1945, Backpellas Per Ericsson (Farmors far)
  • 1945-1960, Martin och Anna Hoff (Farfar och Farmor)
  • 1960-1980, Erik och Inga-Britta Hoff ( Far och Mor)
  • 1980- , Anders och Anita Hoff

Storstugan

Äldsta delen av storstugan  är från 1800-talet. Min farfar Martin Hoff, snickare från Laknäs, trivdes mycket bra i Slättberg och gjorde mycket för att få det trivsamt och fungerande. Han flyttade ett av husen 20-30 meter, vred det 90° och murade en rejäl skorsten med 4 pipor. Öppen spis, vedspis, kamin och ventilation. Detta blev den nya storstugan. Den ursprungliga storstugan har vi sett på fotografier men den har förmodligen brunnit ned. När man gräver i backen där den stod kan man hitta rester av grunden.

Därefter byggde farfar Martin vår älskade veranda. Det finns bilder i gästboken på när Erik och Inga-Britta nyförlovade hälsade på, runt 1949. De hade då åkt tåg, och gått upp genom skogen från Slättbergs station. En station längs järnvägen mellan Falun och Rättvik. Järnvägslinjen är numer är nedlagd, men banvallen finns kvar och det är längs den vi åker när vi ska till Sal-tjärn för att bada.

Verandan glasades in av min far Erik och har nu blivit centralplatsen för vårt midsommarfirande. Den erbjuder regnskydd, vindskydd, knottbefrielse, myggfrihet och vacker utsikt. Trångt är det och varje år diskuteras det hur man skulle kunna bygga ut den utan att förfula något. Som mest har vi suttit27 stycken runt tre bord. Där dukas maten upp som enligt min mening bara blir läckrare och läckrare.

Sommaren 2010 blev det så äntligen av med en upp-fräschning av verandan. Nytt,plant golv, nya väggar och nytt glas. Vi lyckades dessutom vinna några decimeter både på längden och på tvären.

Härbret

Det har för länge sedan funnits ett envånings-härbre i Slättberg, men detta finns inte längre kvar. Vad som hände med det vet jag inte. Erik och Inga-Britta letade rätt på ett vackert tvåvånings-häbre i Rättvik. Detta transporterades upp till vår lilla gård och monterades upp på den plats där det nu står. Erik ritade även in en spis som Gustav Hjärpe (vår granne Signes bror) murade upp. På bottenvåningen står farmors vävstol som min farfar har designat och byggt själv. Efter farmors bortgång tog Birgit över vävstolen. Senare gav Birgit den till oss, när hon inte längre behövde den.

Tarrsängen har jag byggt själv. Alla vackra kurbitsmålningar på luckorna har fars kusin, målaren Bertil Hoff, gjort. På väggen ovanför trappan hänger en flagga, ritad av Calle och sydd av Gisela Hök Ternström. Den blev gjord till kojan, fem meter upp i luften, väster om fejset.

Lillstugan

Lillstugan har funnits till så länge jag vet. Den var från början en liten lada, som användes till att förvara hö.

Mor och Far inredde stugan så att jag och min syster Anna-Maria kunde sova där för på den tiden fanns bara ett sovrum i storstugan. En tambur, ett stort rum och en sovalkov med två sängar. För att få plats med fler gäster byggde far och jag en våningssäng där.

Anita och jag  ändrade senare inredningen en aning så att stora rummet inte blev genomgångsrum. Det passar bättre när vi har många gäster. Lilla rummet kallar vi stallet. Där finns en gammal skolplanch med ett sto och ett föl och så sitter det en bård högst upp på väggen med dalahästar.  Vi hade tänkt ha våningsängar där men svärfar Janne motsatte sig klättringen så vi fick göra rummet lite större för att kunna ställa två sängar i vinkel.

Fäjset/Dasset

Fäjs – Fjös- Fähus. Olika namn. Samma funktion. Här hade man djuren. På natten eller vid andra tillfällen. Den enda förändringen som gjorts på senare är att gjuta ny grund och lyfta upp huset en bit. Detta skedde någon gång på 70-talet.

Far, Erik, byggde nytt dass på baksidan ca 1985. Då ändrade vi även stigen dit så att man går mellan Härbret och Fäjset.

Calle tillverkade en ”Upptaget”-semafor 2004.

Ladan

Ladan är det hus som är i störst behov av renovering. Knuten i nordvästra hörnet är mycket dålig. Det ger ju lite ljus-insläpp i hörnet. Farfar har stabiliserat väggarna med stockar och bultar på 50-talet. Men som sagt, ventilationen är det inget fel på

  1. #1 av Monika, tant, 2013-09-27 - 12:12

    Vill gärna citera något om åldern på fäboden från din text.
    Skriver på bok om Faxbers fäbodar i östra Leksand, kommer kanske till våren, har hållit på i flera år .. Bjursås hembygdsförening skall bet trycket, boken har så smått börjat redigeras
    och
    Jag vill ha med gamla generalstabskartor med stigarna markerade som kullorna gick
    till Faxberg från byarna Laknäs, Kullsbj, Plintsb, N och S Bergsäng, Ytterboda, Tällberg, ÄR DET OK
    ATT JAG KNYCKER FAKTA FRÅN DIG (med ditt namn med så klart om du vill)
    Hälsningar, Monika, tant i Grycksbo, född i Bjurs, där min morfar bodde som köpte två gårdar i Faxb 1903 .. jag gar den ena och en kusin den andra ..

(publiceras inte)